finns. Tämligen säkert är att i början av 1800-talet överfördes till

England från Labradorhalvön en ras som sedan genom

inkorsningar givit dagens labrador retriever, den som erkändes av

den engelska kennelklubben som ras 1903.

Rasen har som sin huvudsakliga uppgift att vid fågel- och småviltjakt

arbeta efter skott och då främst som apportör. Stor arbetslust,

styrka och spänst i kombination med god följsamhet gör

den väl lämpad för sina arbetsuppgifter.

Labrador retriever är en starkt byggd, kompakt och mycket rörlig

hund med bred skalle, bred och djup bröstkorg och brett och

starkt ländparti och bakställ. Den är mycket rörlig, har utmärkt

luktsinne, är en god apportör och har passion för vatten.

Till temperamentet är rasen intelligent och följsam med en stark

vilja att vara till lags. Den är godmodig, entusiastisk och vänlig,

utan spår av aggressivitet eller blyghet. Labrador retriever är en

anpassningsbar och tillgiven följeslagare.

Huvudet skall vara välmejslat utan köttiga kinder.

Skallen skall vara bred.

Stopet skall vara markerat.

Nostryffeln skall vara bred med väl utvecklade näsborrar.

Nospartiet skall vara kraftfullt, aldrig snipigt.

Käkarna skall vara medellånga och starka med starka tänder och

perfekt, regelbundet och komplett saxbett.

Ögonen skall vara medelstora och bruna eller hasselnötsbruna.

Uttrycket skall vara intelligent och vänligt.

Öronen skall vara ansatta tämligen långt bak på skallen och de

skall bäras hängande tätt intill kinderna. De får inte vara stora och

tunga.

Halsen skall vara torr, stark och kraftig.

Rygglinjen skall vara plan.

Ländpartiet skall vara brett, kort och kraftigt.

Bröstkorgen skall ha god bredd och gott djup, med väl välvda,

tunnformade revben.

Svansen är ett kännetecken för rasen - den skall vara mycket tjock

vid ansättningen och smalna gradvis mot spetsen. Svansen skall

vara medellång utan fana men vara täckt runt om med kort,

tjock, tät päls vilket ger svansen ett rundat utseende, s k uttersvans.

Svansen får bäras glatt men aldrig ringlad över ryggen.

Frambenen skall ha god benstomme och vara raka från armbågarna

till tassarna såväl från sidan som framifrån sett.

Skulderbladen skall vara långa och sluttande.

Tassarna skall vara runda och kompakta med väl välvda tår och

välutvecklade trampdynor.

Bakstället skall vara välutvecklat, korset får inte slutta mot svansen.

Knälederna skall vara välvinklade

Hasorna skall var lågt ansatta. Kohasighet är absolut inte önskvärt

Baktassar, se framtassar.

Rörelserna skall vara fria och tillräckligt marktäckande. De skall

vara regelbundna och parallella fram och bak.

Pälsen är ett speciellt särdrag för rasen. Den skall vara kort och tät

utan vågor eller fransar och kännas jämförelsevis hård vid beröring

samt ha vattenavvisande underull.

Enfärgat svart, gul eller leverbrun. Gult får variera från ljust

gräddfärgat till rävrött. En liten vit fläck på bringan är tillåtet.

Idealmankhöjd för hanhund: 56 - 57 cm

Idealmankhöjd för tik: 55 - 56 cm

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande

till graden av avvikelse.

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg

eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka

dess hälsa och sundhet.

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och

normalt belägna i pungen.