Användes tidigare vid jakt på lunnefågel ; numera sällskapshund

Norsk lundehund kommer från de, utanför Lofoten belägna öarna

Vaeroy och Rost, men den har periodvis förekommit även på

andra nordnorska öar. Rasen är en zoologisk raritet genom att

den, som enda kända hundras, har sex tår på alla tassarna. Den

kan därtill sluta till hörselgången helt, genom att vika samman

sina öron.

Den är till ytterlighet rörlig, vig och säker på foten. Lundehunden

har levt helt isolerad på de nordnorska öarna under flera hundra

år och där använts till fångst på lunnefågel.

Efter andra världskriget fanns endast en liten spillra kvar av rasen,

men genom ett vetenskapligt upplagt avelsprogram kunde man

rädda rasen till eftervärlden.

Norsk lundehund är en rektangulär spetshund som skall vara

liten, smidig, förhållandevis lätt och med tydlig könsprägel.

Norsk lundehund skall vara vaksam, energisk och livlig.

Huvudet skall vara torrt, medelbrett och kilformat.

Skalltaket skall vara svagt välvt och ögonbrynsbågarna markerade.

Stopet skall vara tydligt men inte skarpt markerat.

Nospartiet skall vara kilformat och medellångt med svagt konvex

nosrygg.

Saxbett föredras men tångbett och måttligt underbett accepteras.

Premolarbortfall på båda sidor i bägge käkarna godtas.

Iris skall vara gulbrun med en mörkbrun ring kring pupillen.

Öronen skall vara trekantiga, medelstora och breda vid basen. De

skall bäras upprättstående och vara mycket rörliga. Öronen har

den speciella egenskapen att brosket i öronöppningarna kan ”dras

samman” och ytterörat vikas och veckas på ett säreget sätt –

antingen bakåt eller i rät vinkel uppåt – så att hörselgången stängs.

Halsen skall vara medellång, torr och ganska kraftig med förhållandevis

fyllig krage.

Kroppen skall vara rektangulär.

Rygglinjen skall vara plan och stark.

Korset skall vara förhållandevis svagt sluttande.

Bröstkorgen skall vara lång och medelbred, förhållandevis djup

och rymlig men inte tunnformad.

Buken skall vara lätt uppdragen.

Svansen skall vara högt ansatt, medelkort, tätt bepälsad men utan

fana. Den skall bäras ringlad eller svagt rullad över rygglinjen

eller hängande. Svansspetsen skall inte ligga för mycket intill

eller ned på sidan.

Norsk lundehund skall ha måttligt vinklat framställ.

Underarmarna skall vara raka.

Tassarna skall vara ovala, lätt utåtvridna och ha minst 6 tår varav

5 bör ingå i stödytan. Varje tass skall ha 8 trampdynor. Det

invändiga tåkomplexet som består av en tredelad och en tvådelad

tå med tillhörande sen- och muskelkomplex skall ge tassen ett

kraftigt utseende.

Bakbensställningen kan vara något trång.

Låren skall vara starka och muskulösa.

Knäleden skall vara för spetshundstypen normalt vinklad.

Underbenen skall vara starka och muskulösa.

Baktassarna skall vara ovala, svagt utåtvridna med minst 6 tår på

varje tass varav 4 ingår i stödytan. Varje tass skall ha 7 trampdynor

då den mittersta, stora trampdynan är sammanväxt med mellersta

trampdynan mellan extratån och sporren och således är förlängd

bakåt. När hunden står fritt på plant underlag ligger tyngdpunkten

på tårnas trampdynor

Rörelserna skall vara lätta och elastiska. Karaktäristiskt för rasen är

vevande frambensrörelser och något trånga bakbensrörelser.

Pälsen skall bestå av tätt, grovt täckhår och mjuk underull. Pälsen

skall vara kort på huvudet och benens framsidor, rikligare i kragen

och på baksidorna av låren. Svansen skall vara rikligt bepälsad

men utan fana.

Färgen skall vara rödbrun till gulbrun med mer eller mindre

svarta hårspetsar; svart; grå; alla med vita tecken eller vit med

mörka tecken.

Den vuxna hunden har vanligtvis mer markerat svart i täckhåren

än unghunden.

Hanhundar: 35 - 38 cm

Tikar: 32 - 35 cm

Hanhundar: ca 7 kg

Tikar: ca 6 kg

En hund som når angivet maximimått bör inte föredras före en

mindre men eljest jämngod hund.

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande

till graden av avvikelse.

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska

defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och

normalt belägna i pungen.