Det är exakt på dagen tre veckor sedan första parningen och Mira mår så illa... Jag riktigt lider med henne när hon hänger över matskålen och pillar motvilligt i sig litegrann. Tanterna står på pass brevid och är totalberedda när hon går därifrån, tyvärr (enligt Danza) så står deras matte och bevakar det hela!

Idag vaknade vi upp i ett vackert vinterlandskap, vädret till trots gav vi oss iväg på vår vanliga långpromenad mitt på dagen. Vad jag inte tänkte på var att de smala vägar jag brukar gå på naturligtvis inte var plogade. Det var milt uttryckt tungt att dra barnvagnen i den tjocka snön men jag gav mig inte utan kämpade på medan svetten rann. Oscar satt helt nöjd och små skrattade varje gång jag pustade. Hundarna skuttade runt som galningar, grävde och rullade sig i snön  väldigt nöjda de med. Jag försökte vända det hela till något positivt som att jag troligtvis har ansträngt varenda liten muskel i hela kroppen=nästan som ett träningspass!?

Jag fick med mig kameran för en gångs skull och tog lite bilder på gänget.

Danza rullar sig i snön!

Brakar gräver som vanligt, tror att det var en liten barkbit som skulle gömmas noga!

Mira har klättrat upp på en hög höjd för att få bättre sikt!

Människovalpen hamnade också med på en bild!